Har inte så jätte mycket att berätta vad som har hänt under dagen, åkte till praktiken vid nio och slutade vid ett, efter det blev det mat och somnade i soffan i två timmar. Väldigt skönt och det behövdes nog! Kommer nog inte göra så mycket mer idag, känner för att bara stänga in mig på rummet och inte prata med någon..

Vissa dagar är värre än andra och idag har jag en riktigt dålig dag. Känner mig som en gammal 90årig kärring som får tänka sig för vad hon än gör eftersom höften kanske inte håller. Sånt borde inte en snart 20åring ens behöva tänka på, vet att många har det så mycket värre men ibland undrar man faktiskt, varför just jag? Har jag gjort något fel för att förtjäna det här? Brukar inte tänka på det utan ta det som det kommer och vara glad iallafall, men ibland går det bara inte och man tappar allt och bryter ihop. Det är nu över ett halvår sedan jag gjorde operationen och självklart ångrar jag den inte, eftersom den har hjälpt hur mycket som helst. Men allt med tänk på att du får inte göra så, kom inte över nittio grader och sätt dig ned på det sättet, kan faktiskt bli lite för mycket ibland. Jag tror inte det är lätt att förstå riktigt vad jag menar om man inte har gått igenom det själv, men så är ju med allt. Man förstår inte hur jobbigt andra kan ha haft innan det händer en själv.