Det är inte lätt att alltid vara stark och försöka att inte visa att det är jobbigt när man egentligen bara vill lägga sig ner, gråta och strunta i allt. Det har varit en väldigt jobbig period nu, ända sen i slutet av augusti. Det har sänkt mig så himla mycket, kan inte ha roligt som förut eftersom man får kämpa varje steg man ska ta framåt. Även själv -fortroendet går neråt. Det som man förut har tagit som en självklarhet är inte det längre. Jag bara hoppas att den nya medicinen ska hjälpa, vill verkligen kunna gå till studenten. Tänker inte komma hoppandes på kryckor den dagen, då struntar jag hellre i att gå över huvetaget. Ska inte sitta här och skriva sånt här egentligen men det är inte roligt längre. En sak som jag är väldigt glad över är mina vänner &familj, ni förstår verkligen och det betyder något oherhört mycket. Finns så många som har det värre så jag ska verkligen inte klaga, men man kommer till en gräns då det räcker och det gör det faktiskt nu. Vill bara få känna mig som förut.

Söndagar är verkligen sega på sitt eget sätt, men klart det kan vara skönt med en dag som det inte händer så mycket på. Men det negativa är att man blir så himla rastlös. Nu ikväll finns det ju iallafall lite på tv att titta på som tur är, solsidan och minuten. Imorgon är det alla hjärtans dag och den kommer tillbringas med mina flickor. :)

Har kikat runt lite på olika sidor efter en studentklänning och såg flera fina men hittade precis den som jag verkligen vill ha, hur söt som helst! :) Sen fattas ju också balklänningen om man nu ska gå på balen, vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är ju något som bara händer en gång i livet så kanske ångrar man sig om man inte går.

Måste köpa den, gillar den skarpt!

Har nyss klickat hem första och andra säsongen av oc, tradera kan faktiskt vara riktigt bra ibland. :) så om några dagar har jag massa att kolla på. Idag vet jag inte riktigt vad som händer, blir nog en dag framför tven med varm choklad. Iskallt ute, hoppas snön försvinner snart så det får bli vår igen.